Ögonfläckar och kamouflage

Flera små ögonfläckar längs med vingkanterna är vanligt på dagflygande fjärilar. Här en skogsgräsfjäril

Nattflygande videsvärmare är en av de fjärilar som har störst ögonfläckar i Sverige.

Vilken nytta har ögonfläckar?

En del fler fjärilsarter har stora fläckar som liknar ögon på vingarna och sedan länge har man antagit att det är för att skrämma fåglar utan att närmare ifrågasätta detta antagande, hur bra det fungerar, mot vilka predatorer eller varför ögonfläckarna kan se så olika ut hos olika fjärilsarter. Senaste åren har det forskats inom området utifrån två något olika teorier. Ena utifrån Sverige och andra utifrån Storbrittanien där den Svenska är mycket intressant då den gör sina studier på levande fjärilar och fåglar. Forskning har kommit en bra bit senaste åren och det är inte mycket litteratur som ännu inkluderat den nya forskningen.

En teori11 är att djur vilka själva är offer för andra predatorer inte kan kosta på sig att ta stora risker. Är de för våghalsiga blir effekten att de kan bli uppätna, eller skadade så att de senare blir uppätna. Skulle de aldrig någonsin våga attackera ett för dom okänt lustigt litet djur med skrämmande ögonfläckar skulle de löpa risken att svälta. Att fåglar blir skrämda och är ett nedärvt beteende1 men hur skrämda de blir beror på fågelns art. Även små fåglar äter de största insekterna vi har4 och åtminstone vissa stora fåglar kan bli lika rädda som små för insekter med ögonfläckar11.

Experiment efter teorin att det är hur iögonfallande fläckarna är och inte att formen att de liknar just ögon har visat att fläckar har effekt även om de inte är exakt ögonformade. Andra former tycks också fungera bra så länge som de är väl synliga och iögonfallande.6 Man har också kommit fram till att det inte endast har med storleken på ögonfläcken att göra4,5 och att det gör inte någon skillnad om ögonfläckarna är symmetriskt eller asymmetriskt placerade5. Det tycks inte heller vara så att fler par ögonfläckar alltid ger bättre skydd än färre1.

God effekt kräver rätt användning av ögonfläcken

De två fjärilar som har stört ögonfläckar i Sverige är videsvärmare och påfågelöga. Videsvärmaren är mycket tyngre, större och nattaktiv. Båda har ögonfläckar i ungefär samma storlek men visar dom på annorlunda sätt. Påfågelöga sitter med vingarna ihopslagna så man bara ser den mörka kamouflagefärgade baksidan. När en fågel kommer nära så öppnar den hastigt vingarna och visar sina färggranna ögonfläckar. Den fortsätter att öppna och stänga vingarna och vrider sig så att den alltid visar ögonfläckarna mot fågeln. Ända till antingen fågel eller fjäril flugit iväg. Videsvärmare sitter med sina kamouflagefärgade framvingar täckande bakvingarna. När en fågel attackerar visar de bakvingarna med färggranna ögonfläckar och rör sina ben så att vingarna rör sig lite uppåt och neråt.

För att jämföra vilken art som hade effektivast försvar mot små fåglar gjordes en jämförande studie4 där blåmes och talgoxe i ett stängt rum fick attackera videsvärmare och påfågelöga. Resultatet blev att påfågelöga klarade sig mycket bättre än videsvärmare. Den mer rörliga försvarsmetod som påfågelöga har är väldigt effektiv och videsvärmarens större storlek ger den ingen som fördel mot småfåglar.

Söker aktivt efter bästa kamouflage

Att överleva handlar inte bara om att ha lämpliga färger på vingarna. Om du är kamouflagefärgad måste du i vila placera dig så att du smälter in i bakgrunden. En väl synlig fjärilsattrapp med fläckar överlever längre än en kamouflerad medan en kamouflerad med synliga fläckar överlever kortast tid.6 Inte särskilt oväntat så visar experiment att när fjärilen sätter sig på ett visuellt komplext underlag blir den svårare att upptäcka.7

Inte heller oväntat om man tänker efter är att kamouflerade färgade fjärilar med brokiga linjer har större chans att undvika upptäckt om de sitter så att deras linjer löper parallellt med underlagets linjer10.

Dagflygande fjärilar med kamouflerade undersidor vilar ofta med vingarna ihopslagna. Förutom då de öppnar vingarna för att värma kroppen under solsken. Om man sakta närmar sig en sådan fjäril med öppna vingar slår den snabbt ihop vingarna för att gömma sig. Sandgräsfjäril som flyger på klippor är mycket duktig på att gömma sig. Även om du ihärdigt följer efter en sandgräsfjäril så att den om och om igen lyfter och sökre upp ny viloplats kommer den alltid att sätta sig på en klippa. Bakvingarna liknar klippor med lavar på och ögonblickligen efter den satt sig på en klippa slår den inte bara ihop vingarna utan vrider sig sedan tills att dess skugga försvinner.2.

Vinbärsfuks vars ovansida är väl synlig i de flesta miljöer.

Baksidan ser mer ut som ett fallet löv med sin bruna och oregelbundna kant.

Vinbärsfuks har den bästa imitationen av ett löv av Svenska fjärilar och man kan tro att den har ett utmärkt kamouflage. Studie på detta har visat att 1/3 av en blåmes första attacker är mot vingarna istället för huvudet. Vilket är (för fjärilen) ett bättre resultat än för till exempel dårgräsfjäril (se bilder längre ned). Vinbärsfuksar som under vinter sattes ut öppet utan skydd på träd var det 10% som överlevde två månader på en lokal och 34% levde efter 3 månader på en annan lokal. Det är ganska god överlevnadsgrad om man tänker på att de inte själva valda viloplats utan sattes ut för att vara enkla att hitta av predatorer.

Vilken fjäril har bästa försvaret?

Praktfjärilar som de kända nässelfjäril, påfågelöga och vinbärsfuks har alla vingundersidor vilka påminner om blad med kontrasterande färger på ovansidan. Om de gömmer sig med ihopslagna vingar och man kommer för nära slår de hastigt upp sina färgglada vingar och om man efter det inte är alldeles blickstilla eller backar flyger de iväg. Om man låter fjärilen lugna sig och slå ihop vingarna och sedan närmar sig den återigen minns den att man var där alldeles nyss och är än mera vaksamma2.

Själva överraskningsmomentet, att snabbt slå upp färggranna vingar skrämmer fåglar11. Om det dessutom visas upp ögonfläckar blir de ännu mer skrämda.

I en listig studie med fåglar som predatorer fick fågeln 40 minuter på sig att hitta praktfjärilar vilka var instängda tillsammans med dom i en bur.3 Vinbärsfuksar satt alldeles stilla under hela experimentet. Till och med när fågel gick ovanpå på vinbärsfuksen fortsatte den att sitta stilla och låtsas vara torrt löv. Nässelfjärilar började flaxa med vingarna när fågeln rörde, eller nästan rörde vid fjärilen varpå fågeln första gången alltid retirerade en kort bit men ofta återvände och åt upp fjärilen. Påfågelöga började flaxa med vingarna vid lite längre avstånd ifrån fågeln och rörde på vingarna mer ihärdigt vilket skrämde fåglarna.

Studie gjordes vid låg temperatur så att fjärilarna inte kunde flyga iväg. I naturen tar fjärilarna även till flykt som försvar så att bara få fågeln att tveka och backa kan räcka för att fjärilen ska kunna komma undan. I naturen borde därför nässelfjärilen klarat sig bättre än vad dess usla resultat i experimentet angav.

Bättre skydd viktigare på morgon och kväll

Stora ögonfläckar avskräcker fåglar från att attackera medan små ögonfläckar gör att fåglar har en tendens att attackera själva ögonfläcken istället för huvudet, när de väl upptäckt fjärilen.8 Hur bra det fungerar tycks bero på ljus och bakgrund. järilars aktivitet är värmeberoende så de är som mest aktiva under dagtid med starkt solljus. Då kan deras försvar att flyga iväg vara tillräckligt för att komma undan. Men på morgon eller kväll då de inte kan flyga iväg lika snabbt kan det extra ögonblick de får om fågeln attackerar fel ställe göra att de överlever.

Ett försvar för varje tillfälle

Den kända blåglänsande ovansidan på Morpho Peleides. Morpho släktet finns i latinamerika.

Samma fjärils undersida är brun med många ögonfläckar.

Har man många olika predatorer är det såklart bra med försvar mot var och en av dom. Många fjärilsarter har flera olika typer av försvar och fjärilar i Morhpo släktet är ett exempel. När en fjäril flyger är ögon eller kamouflagefärger inte lika effektivt. I rörelse så kommer den att synas. Ett effektivt skydd i rörelse som jag sett är tropiska Morpho fjärilar som på ovansidan är klarlysande blå och undersidan mörkbruna. Det är lätt att tro att en så färggrann fjäril inte kan gömma sig men de är svåra att följa med blicken då de i ena ögonblicket bländande blixtrar till i solen och i nästa ögonblick är bruna som trädstammarna de flyger imellan2.

När den snabbt sätta sig ned på torra löv med ihopslagna vingar ger dess bruna vingundersida ett hyggligt kamouflage2. Om en predator trots allt hittar den har den ett band av stora och små ögon i kanten av vingarna för att både skrämma predatorer och lura dom att hugga i kanten av vingen istället för i en vital kroppsdel.

Se hur fåglar reagerar

Film tillhandahållen av Martin Olofsson och från en av hans studier11. Ett påfågelöga är placerat precis ovanför hönans lilla vita matskål. Först gången är det ett påfågelöga vars ögonfläckar är övermålade och andra gången ett påfågelöga som är oskadat. Hönan är uppvuxen inomhus och har inte tidigare haft kontakt med fjärilar. När hönor blir skrämda varnar de sin omgivninge med ett varningsläte. De har ett varningsläte för flygande predatorer och ett annat för marklevande. Det ni hör på videon är deras läte för marklevande predatorer.

Film tillhandahållen av Martin Olofsson och från en av hans studier1. En blåmes som upprepade gånger försöker sig våga på att nypa tag i ett påfågelöga. Fjärilar flyger inte på grund av att det är för kyligt i rummet. Volymen är uppskruvad och lyssnar du noggrant kan du höra ljudet från fjärilens vingslag vilket är ett ytterligare försvar som påfågelöga har.

Referenser

1 Merilaita, S., Vallin, A. , Kodandaramaiah,U. , Dimitrova, M., Ruuskanen, S. & Laaksonend, T. 2011. Number of eyespots and their intimidating effect on naive predators in the peacock butterfly.

2 Egen observation.

3 Vallin, A., Jakobsson, S., Lind, J. & Wiklund,C. 2004. Crypsis versus intimidation—anti-predation defence in three closely related butterflies.

4 Vallin, A., Jakobsson, S., Lind, J. & Wiklund,C. 2006. An eye for an eye?—on the generality of the intimidating quality of eyespots in a butterfly and a hawkmoth.

5 Stevens, M., Castor-Perry, S., & Price, J. 2008. The protective value of conspicuous signals is not impaired by shape, size, or position asymmetry.

6 Stevens, M., Hardman, C., & Stubbins, C. 2008. Conspicuousness, not eye mimicry, makes eyespots effective antipredator signals.

7 Dimitrova, M. & Merilaita, S. 2009. Prey concealment: visual background complexity and prey contrast distribution.

8 Vallin, A., Dimitrova, M., Kodandaramaiah, U.& Merilaita, S. 2010. Deflective effect and the effect of prey detectability on anti-predator function of eyespots.

9 Olofsson, M., Vallin, A., Jakobsson, S. & Wiklund, C. 2010. Marginal Eyespots on Butterfly Wings Deflect Bird Attacks Under Low Light Intensities with UV Wavelengths.

10 Wang, Z. & Schaefer, H.M. 2012. Resting orientation enhances prey survival on strongly structured background.

11 Olofsson, M., Lovlie, H., Jakobsson, S., Tibblin, J. & Wiklund, C. 2012. Eyespot display in the peacock butterfly triggers antipredator behaviors in naïve adult fowl.

12 Olofsson, M., Dimitriva, M. & Wiklund, C. 2013. The white "comma" as a distractive mark on the wings of comma butterflies