Kemiskt försvar
När en fjärilslarv äter något giftigt lagras giftet i kroppen och påverkar hur god larven är för predatorer som fåglar och möss eller hur lyckosamma parasiter som steklar och parasitflugor är. Många fjärilsarter väljer därför att äta giftiga växter för att förbättra deras möjlighet till överlevnad.
Bastardsvärmare
Bastardsvärmares värdväxter innehåller Cyanogenic glucosides vilket ger dom bitter smak och avger giftig vätecyanid då bladen bryts eller äts upp. Det är växtens skydd för att färre djur ska äta dom.
Bastardsvärmare kan både själva tillverka egen vätecyanid4 och lagra den linamarin and lotaustralin som finns i värdväxterna för att den också ska smaka illa för predatorer. Forskning med olika mer eller mindre giftiga värdväxter visar att larverna aktivt försöker hålla en speciell tröskelnivå av gifterna i kroppen.2 Gifterna gör att både ägg, larver, puppor och fjärilar är osmakliga och de två olika ämnena interagerar med varandra för att göra fjärilen än mer osmaklig.
Vid beröring utsöndrar en större larv (efter diapaus) droppar av illasmakande sekret för att avskräcka, och om den mot förmodan ändå blir uppäten lär sig predatoren att den inte smakar bra. På fullvuxen fjäril finns störst koncentration av gifterna i vingarna. Fåglarna släpper fjärilen efter att de tagit den i näbben och ofta utan att fjärilens kropp blivit skadad.3 Experiment har visat att myror, paddor, näbbmöss och starar tycker bastardsvärmare smakar mycket illa4.
Fullvuxna honor har särskilt stor koncentration av giftet eftersom de får en del som "present" av hanarna under parningen. Dessa giftiga ämnen är också det feromon som honorna släpper ut för att hanarna skall hitta dom med hjälp av doften.1
Min egen erfarenhet är att jag hittils aldrig sett något djur attackera en fullvuxen flygande bastardsvärmare. Det är en indikation på att deras kemiska försvar är ganska effektivt. Flera andra sorters fjärilar (åtminstone vinterpraktfjärilar, makaonfjäril och vitfjärilar) har jag klara minnen av att jag sett fåglar fånga.
Trots sitt försvar är det flera insekter som parasiterar på bastardsvärmare. Ägg har särskilt hög koncentration av de illasmakande ämnena och få insekter parasiterar på dessa. Följande släkten av insekter angivs som parasiter på sexfläckig bastardsvärmare4: Bracksteklar, Bredlårsteklar, Brokparasitsteklar, Puppglanssteklar, Gallglanssteklar och Parasitflugor.
Nätfjärilar
Kämpar, veronikor och kovaller är lågväxta örter vilka det finns gott om på nätfjärilarnas lokaler. Dessa örter innehåller iridoidglykosider vilka ger larverna skydd genom att de minskar tillväxttakten hos generalist parasitoider vilka kan leva på flera olika larver. Specialiserade parasitoider vilka endast attackerar nätfjärilslarver påverkas inte av iridoidglykosid då de är anpassade till just deras föda8.
Olika plantor innehåller olika andel av iridoidglykosid och honorna väljer ut de plantor som har högre halt av iridoidglykosid6 7. Nya blad på en planta innehåller högre halt av iridoidglykosid än äldre blad på samma planta5. I fält där det finns många plantor att välja på lägger honor helst ägg på de plantor som är störst oavsett mängden iridoidglykosid 7>. Sannolikt för att prioritera att larverna har mycket mat framför att de ska bli så giftiga som möjligt.
Innan honor lägger ägg brukar de kort flyga runt och sedan sätta sig på plantan. På plantan tar de några steg runt på bladen innan eventuell äggläggning3. Det här är sista steget i honans bedömning av värdväxtens kvalité. Om de nu har någon valmöjlighet. En hona som är instängd i en liten bur lägger till slut äggen på de plantor som finns i buren så länge som de alls är ätliga för larverna3.
Nätfjärilar har förutom generalist parasiter som brokparasitsterklar (Hypsoter) även specialiserade brackstekelar (Cotesia). Cotesia är så pass effektiva att de kan slå ut populationer av nätfjärilar.
Referenser
1 Zagrobelny, M., Bak, S., & Møller, BL. 2008. Cyanogenesis in plants and arthropods.
2 Zagrobelny M., Bak, S., Ekstrøm, CT., Olsen, CE. & Møller, BL. 2007. The cyanogenic glucoside composition of Zygaena filipendulae (Lepidoptera: Zygaenidae) as effected by feeding on wild-type and transgenic lotus populations with variable cyanogenic glucoside profiles.
3 Muhtasib, H. & Evans, DL. 1987. Linamarin and histamine in the defense of adult Zygaena filipendula.
4 Naumann, C.M., Tarumann, G.M. & Tremewan, W.G. 1999. The Western Palearctic Zygaenidae.
5Klockars, G.K, Bowers,M.D., Cooney, B. Chemoecology vol4 nr 2, 1993. Leaf variation in iridoid glycoside content ofPlantago lanceolata (Plantaginaceae) and oviposition of the buckeye, Junonia coenia (Nymphalidae)
6 Nieminen M, Suomi J, Van Nouhuys S, Sauri P, Riekkola ML. Journal of chemical ecology 2003. Effect of iridoid glycoside content on oviposition host plant choice and parasitism in a specialist herbivore.
7Reudler Talsma JH, Biere A, Harvey JA, van Nouhuys S. Journal of chemical ecology 2008. Oviposition cues for a specialist butterfly--plant chemistry and size.
8Reudler JH, Biere A, Harvey JA, van Nouhuys S. Journal of chemical ecology 2011. Differential performance of a specialist and two generalist herbivores and their parasitoids on Plantago lanceolata.
